Svensk ordbok 2009, webbversion

falla tillba´ka verb föll fallit, pres. faller fall·er till|­baka1få (allt­mer) försämrad position i tävling e.d. Nollhon ledde länge men föll till­baka mot slutetfalla tillbakasedan 17042ha som säkerhet Nolldet är skönt att ha en fast tjänst att falla tillbaka påfalla tillbaka på ngtsedan 18953träffa Nollhans kritik faller till­baka på honom självfalla tillbaka på ngnsedan 1723