Svensk ordbok 2009, webbversion
verb föll fallit, pres. faller
fall·er till|baka1få (alltmer) försämrad position
i tävling e.d.
Nollhon ledde länge men föll tillbaka mot slutetfalla tillbakasedan 17042ha som säkerhet
Nolldet är skönt att ha en fast tjänst att falla tillbaka påfalla tillbaka på ngtsedan 18953träffa
Nollhans kritik faller tillbaka på honom självfalla tillbaka på ngnsedan 1723